Flera guldkorn från Pete Ramey…

Här skriver han om hovbenssänkning och hur vanligt det faktiskt är hos våra hästar idag, särskilt när många hästar är skodda året runt utan viloperioder. Han skriver också att hopphästar är särskilt drabbade. Kan det vara att det är en grupp hästar som ofta skos ofta, och ofta året runt, tillsammans med det faktum att hovkapseln utsätts för stora påfrestningar vid varje nerslag vid hoppning?

Dr. Bowker and his team of researchers at MSU have confirmed what many insightful farriers suspected all along. The horse was never intended to hang from the laminae. The hoof walls, soles, bars and frogs are supposed to work in unison to support the horse. Trimming and shoeing practices that force the hoof walls to bear all of the force of impact create more constant stress than the laminae were ever intended to withstand. Add to this the constant stress of landing from  jumps, or toe first landings throughout life caused by weak, underdeveloped frogs and digital cushions: The result is a gradual downward movement of P3 (relative to the coronet) over time. This is remarkably common, but seldom recognized until the horse finally becomes lame.

That’s why so many horse’s hooves seem to get longer as they age. Our predecessors knew this at some level. It’s hard to find an old shoeing text that doesn’t recommend barefoot periods in the ”off-season” to ”drive up the quick”. What they were actually doing was driving up P3, relative to the coronet. As we have shifted away from this old standard and back to back shoeing has become increasingly common, it has gotten very difficult to find mature horses that do not have much of the pastern buried within the hoof capsule.
Om du vill läsa hela artikeln, klicka här

Hoven speglar hästens hälsa

Pete Ramey är en stor källa till inspiration och kunskap inom hovvård och barfota rehabilitering. Gå gärna in och läs mera på hans hemsida: www.hoofrehab.com Han har lagt upp många matnyttiga artiklar på sin hemsida och när jag var inne och läste nyligen så tog jag med mig ett citat som ytterst väl belyser det som jag så ofta tjatar om till mina kunder: ”Hoven är en spegel på hästens inre hälsa”. Här får ni det med Pete Rameys egna ord:

 Other signs that the diet is working against you are rows of ripples and/or red stripes lined up in succession down the outer wall. Any inflammation or change can throw a ripple or red stripe on the hoof wall, but typically if you see a continuous series of them lined up down the wall you can safely assume the horse is in a constant state of dietary distress. Obese horses, underweight horses, skin or hair problems… All products of improper diet and will almost always accompany hoof problems. No coincidence; the diet not only feeds the hooves, but the “skin” (the hoof wall is literally skin) is the first thing the body robs and starves when trying to save the more vital organs in the face of nutritional distress or disease. The hooves are truly our best window into the health of the whole horse; inversely, they are the first thing to noticeably “screw up” in the face of trouble. It is critical that horse owners understand this, because when dietary problems are affecting the hooves, they are also compromising energy levels, condition, recovery, performance, attitude, immune systems, bone density, healing… The entire health and well being of the horse.

Citat från den här sidan, som behandlar ämnet om sprickor i hovväggen.

Hemkommen från Bowker-kursen

Det har varit en omtumlande och intensiv helg på SANHCP:s kursgård Lingbo med föreläsningar från morgon till kväll med professor Robert Bowker från USA. Den mannen kan verkligen hålla låda! Han har en gedigen utbildning och är både veterinär och professor och har forskat på hovens anatomi under många år och kommit fram till lite olika slutsatser om hoven som delvis vänder uppochner på en del tidigare vedertagna ”sanningar” om hur hoven fungerar!

För den som vill veta mer om Dr Bowker och hans forskning, klicka här!

Här kommer några av de kortfattade slutsatser jag tog med mig från Dr Bowkers hovforskning under helgen. (Jag kommer försöka skriva lite mer om dessa saker vid ett senare tillfälle, och ta med lite fler saker som Robert Bowker tog upp)

– Anatomin i hoven är ständigt föränderlig, även hovben och andra ben i de nedre extremiteterna förändrar sig, eftersom hoven alltid anpassar sig efter belastning, slitage, underlag och andra faktorer. Inget är konstant!

– Peripheral loading (När hovväggen bär större delen av hästens vikt) leder till urkalkning och osteoporos i bl.a hovbenet. Studierna visar att hovväggen egentligen inte är designad för ansvara för mer än ca 5-20% av viktbärandet under hoven. Att slå på en järnsko runt hovväggen är en tradition som härrör ur uppfattningen att hästens hovvägg är menad att vara den primära viktbärande delen av hoven, men detta har alltså Bowker mycket tydligt i ord, bild och text under denna helgen effektivt motbevisat, och allt som tvingar hästen att bära större delen av sin vikt på hovväggen och hovens yttre delar kallar han för en ”peripheral loading device”. (Hit hör också hovboots med hård sula som inte innehåller någon padding som fyller upp i hovens sula)

– Blod och blodkärl i hästens hov är en del av ett hydrauliskt system som under rätt förutsättningar utvecklar en mycket god stötdämpningsförmåga i hoven.

– Denna stötdämpningen i hoven är beroende av att hästen använder hela sin sula och stråle ordentligt, vilket utvecklar och stärker fibrös vävnad, hovbrosk och många och små blodkärl i bakre delen av hoven.

– Horn till hovvägg och sulmaterial produceras i lamellerna, hela vägen runt hoven, (även vid traktstöden), och produceras inte enbart och enkom uppe vid kronranden som tidigare antagits.

– Hoven har nerver som ”känner av” underlaget och gör den känslig på samma sätt som vi är känsliga under fotsulor och fingertoppar. Den är därför mottaglig för ”taktil” stimulans underifrån och föredrar att stå på vissa underlag mer än andra.

– När sula och stråle får stimulans underifrån, via ett underlag som ”fyller” hoven, så öppnas fler blodkärl i hoven och låter blodet passera långsammare, vilket också antas vara mer bekvämt för hästen.

– Ett ordentligt lager ärtsingel som tillåter hästarna att borra ner och avlasta tårna och belasta mitten och bakre delen av hoven verkar enligt Bowkers erfarenheter vara det som hästarna själva föredrar. De står inte gärna frivilligt på platt betong eller annat hårt underlag där hovväggen tvingas bära upp större delen av hästens vikt.

– En viktig funktion i hästens hov är den ”dirt-plug” som formas av det lager av jord som packas in i hoven och trycker upp i sidostrålfårorna och till slut bildat en tjock jordkaka som sitter fast under hästens hov. Denna ”jord-kaka” avlastar hästens hovvägg och gör så att hästen belastar sin sula och stråle och fyller ut sin stråle ordentligt, men framförallt i de viktiga sidostrålfårorna som vi så gärna vill kratsa ur! Under denna mittendel på hoven är sulan och hovbenet som tjockast och det är extremt viktigt för hoven att dessa delar fylls ut och är viktbärande, annars är risken stor att man får en patologisk hov.

Hur kan något så genialt få gå till historien utan att folk reagerar??

Jag kan helt enkelt inte hålla truten när det kommer till det här med ängshö! Min kommentar om ängshö på bloggen friskahovar förärades med ett eget inlägg.

För att åter belysa det här med fördelarna med ängshö kan jag ta ett exempel direkt från verkligheten! I fjol skördade vi nämligen hö från våra marker med vallar som varit ogödslade åtminstone sedan början på 90-talet. Förmodligen är vallen mycket äldre än så, och jag gissar att den legat ”orörd” i kanske 30 år, bortsett från slåtter och betande djur. Skörd sker dessutom alltid efter 15 juli pga särskilt bidragsstöd, så att blommorna hinner fröa av sig. Det påminner alltså i stort sett om ”ängshö” i kvalitet, även om det ännu inte är en äkta äng med full uppsättnings ängsblomster. Man kan tycka att det är idiotiskt att använda detta hö eftersom proteinvärdet blir ganska lågt när man skördar det så sent, och man riskerar få en låg kvot mellan smältbart råprotein och MJ. Eftersom höt inte räckte blev jag tvungen att köpa hö utifrån. Detta hö var välbärgat och kom från välskötta vallar med timotejhö, men pga vädret så är höet slaget väldigt sent på säsongen och höet hade blivit väldigt grovt och förvuxet. För jämförelsens skull kan nämnas att båda dessa sorter gäller torrhö som torkats på slag på fältet under stark sol. Ängshöet har rullats ihop löst och inte knutits ihop med balsnören, utan fått ligga löst på skullen. Timotejhöet har pressats i mediumpress till småbalar, och har dessutom också fått ligga eftertorka på skulle med höfläkt.

En höanalys visade slående skillnader mellan dessa två olika sorters hö när det kommer till sockernivåer och kvot mellan protein och MJ.

Det förvuxna timotejhöet hade en kvot på 3, och en sockernivå på 15,5%, medan vårt hemmaslagna ”ängshö” hade en kvot på 5 och sockernivå på 8,8%!. Ni som känner till fång-risker vet kanske att man rekommenderar en sockerhalt på max 10% i foder för hästar, och som bekant är en kvot på 6 mellan protein och MJ optimalt för hästar. En kvot på 5 är alltså inte helt tokigt med tanke på att det är slaget sent på säsongen. Slutsatsen är alltså i det här fallet att av sent skördat timotej hö vs ängshö så vinner ängshö med stora mått!

Så vitt jag vet finns inga vetenskapliga studier eller jämförelser mellan kommersiellt odlat timotejhö och traditionellt ängshö. Många är skeptiska mot att köpa hö som skördats sent pga den troliga låga kvoten mellan protein och MJ. Men jag resonerar så här: Ängshö dög ju fint åt arbetshästar förr i tiden, eller hur? Det energi-rika odlade höet sparades ju undan åt de kor som gav mjölk till hushållet, men hästar fick nöja sig med hö och bete från ”utmarkerna”. Enligt min mening så arbetar inte dagens hobbyhästar en bråkdel av vad dåtidens hästar gjorde förr, men däremot betar de samma åkrar som de energikrävande lakterande korna gjorde förr i tiden. Havre var väl det enda kraftfoder man gav ihop med ängshöt, såvitt jag vet. Och havre är ett alldeles utmärkt tillskott till de hästar som faktiskt arbetar så hårt att de behöver kraftfoder. Men idag arbetar sällan våra hobbyhästar så hårt, och många av dem är alldeles för feta. Många kan tyvärr inte ens avgöra om hästen är normalviktig eller överviktig och kallar fett-depåer för ”muskler”..

Vi är lite rädda för att underutfodra med protein och vill så gärna hamna exakt rätt i kvot, men jag tror att en frisk häst som får rikligt med nyttigt hö och inte en massa annat kraffs som fuckar upp metabolismen, och får sitt mineralbehov tillgodosett faktiskt har en bättre näringsupptagninsförmåga och kan ta upp proteinet mer effektivt. Ibland tror jag vi stirrar oss alldeles blinda på siffor, preparat och tillskott. Jag tänker mera ”less is more” när det kommer till hästfoder. Därmed inte sagt att ängshö nödvändigtvis tillräckligt till högdräktiga och lakterande djur som faktiskt ska producera massor av proteiner i form av mjölk.

Sedan är detta självklart en högst ekonomisk fråga. Att odla ängshö är varken rationellt eller ekonomiskt. Man får ut mindre mängd hö per hektar, och man tar i regel en enda skörd, istället för 2-3 stycken skördar som i konventionell höodling.

MEN – att skörda ängshö är däremot definitivt ett mer långsiktigt hållbart sätt att skörda hö på än dagens rationella jordbruk med konstgödning som tär på ändliga resurser och bidrar till försurningen av marker och vattendrag.

Jag hoppas att fler uppmärksammar det goda i att skörda ängshö. Om inte annat så finns det fina naturvärden och EU-bidrag i det hela att vinna på det. Ängsbiotoper bidrar till biologisk mångfald, och på en del håll i Sverige så skördar man ängshöet bara för bidragens skull, men sedan så dumpar man detta utmärkt fina hö för att ruttna bort i skogen! Det tycker jag är direkt slöseri med så fint hö. Jag har hört det sägas att förr i tiden kallade man detta för ”läkehö” och man sparade det särskilt till kossor som var lite krassliga eller nere, och behövde lite extra för att stärka upp sig. Det kan jag gott tänka mig med alla nyttiga örter som ett fint ängshö kan innehålla!

Vilket hönät ”vann” egentligen?

Mitt senaste inlägg om slow-feeding handlade om min egen informella undersökning av olika sorters hönät. Jag gick igenom några för- och nackdelar jag upplevde med olika sorters nät och skrev vilka upplevelser jag hade med dem. Men vilket hönät ”vann” egentligen tänker ni såklart!

Inlägget jag skrev väckte en del tankar hos mig, och jag har funderat på om det egentligen går att säga att ett speciellt hönät eller en speciell utfodringsmetod har gått segrande ur striden. Jag kan helt enkelt inte kora en vinnare! Jag tror att olika hästar kräver sina olika lösningar, och beroende på årstid, typ av hö och typ av hästhållningssystem kanske man får använda olika lösningar!

Fortsätt läsa Vilket hönät ”vann” egentligen?

Nu vet jag vilket hönät som funkar bäst!

Efter experimenterande med olika sorters hönät och utfodringssätt så har jag nu kommit fram till några nya slutsatser.

I fjol specialbeställde jag hönät från GävleNät med olika storlek på maskor och provade mig fram med att erbjuda hästarna fri tillgång på hö från hemmasnickrade lastpallar som foderlådor i rasthagen. Jag märkte snart att 2cm maskorna var mer lämpliga än 3-4 cm maskor vid utfodring på detta sätt (nät som sitter fast i en låda) eftersom hästarna helt enkelt åt alldeles för fort med 3-4cm maskorna när de låg framdukade och fastspända i foderlådorna. Ät-tiden gick ner till en helt acceptabel nivå när jag bytte till de mer finmaskiga näten med 2cm maskor och därför tog jag för givet att det var dessa nät jag skulle använda i fortsättningen.

006

Fortsätt läsa Nu vet jag vilket hönät som funkar bäst!